Jag är född 88 och min sambo Sam 87. I våras fick vi vårt första barn, en liten pojke Harry. Innan graviditeten var vårt förhållande okej, jag var missnöjd med mycket men kärleken fanns där. Vi ville ha barn och vi satte igång att ha oskyddat sex, tre veckor senare var jag gravid och vi var glada. V7 var det dags för första besöket hos gynekologen för att bekräfta graviditet och där fick vi bekräftat att hjärtat inte slog. Vi var helt förstörda och jag kunde inte hålla in tårarna i taxin på vägen hem. Vi väntade två menstrationer innan vi gick på det igen och jag blev gravid direkt igen. På jobbet en dag när jag gick på toaletten var det lite blod i trosorna och det högg till i hjärtat. På kvinnokliniken konstaterades att det var ett andra missfall. Fostret hade dött redan i v.8 men min kropp hade inte hängt med och det var nu v12 som det visade sig. Livet kändes orättvist milt sagt. Vi väntade tre menstrationer och jag gick till gynekologen för att se om allt såg bra ut för att försöka igen. Jag blev gravid direkt igen, det är inte det som är vårat problem, utan att få behålla barnet. Jag var inte glad för att vara gravid för jag vågade inte längre, jag var väldigt trött och ledsen hela graviditeten. Jag var berövad på lyckan efter allt som vi gått genom.Under graviditeten var Sam väldigt omhändertagande och snäll mot mig, jag är tacksam för det fast jag kan tycka att det hör till. När Harry skulle komma till världen kände jag inte heller någon lycka för när han kom ut andades han inte på två minuter, kanske låter lite men det var det inte för oss. Jag grät och tänkte att han kanske inte klarar sig, och sedan började han skrika. Men jag hade blivit så skrämd så det blev inget lyckorus för mig. Jag var ledsen efter förlossningen också och ville inte äta. Jag har varit ganska ledsen i perioder sedan dess. I början efter förlossningen kände jag ingen kärlek för Sam, men visste att den fanns där, jag hade bara fullt upp med allt annat som var nytt. Nu är Harry 8 månader och jag vet inte om kärleken finns i mig eller inte. Jag känner i alla fall ingenting för Sam.