Sam kommer hem från jobb och börjar klaga på att det ligger grejor överallt "om jag hade varit hemma hela dagarna så hade det inte sett ut så här". Jag blir galen, han vet inte hur mycket jag egentligen gör, jag blir ledsen när han säger sådant till mig. Ibland känns det som om han vill att jag ska vara någon slags hemmafru från 50-talet. Jag kan inte plocka undan målarfärgen eller penslarna eller inslagspappret för jag är inte färdig med det. Jag håller på med att måla tavlor till min släkt i julklapp och vi håller på att slå in julklappar. Så vad gör det att det ligger på ett bord och ser lite stökigt ut, jag är ju mitt uppe i mitt arbete? Det är ju inte bra nog att jag håller på att laga mat till oss, eller att jag har lagat mat till Harry och förberett annanas till vår Tantrakursavslutning, eller att jag har tvättat och tagit en körlektion idag. Fy fan ditt jävla as. Jag blir arg och när han lägger en till kommentar om att vara hemma hela dagarna och inte göra något vettigt så åker glas i golvet. När vi kommer hem efter Tantran så pratar vi inte om något för då vill han sova. Jag kan tycka att det är värt att offra lite sömn för att bli sams igen. Men nä, så dra åt helvete!