Sam kommer hem från jobb och börjar klaga på att det ligger grejor överallt "om jag hade varit hemma hela dagarna så hade det inte sett ut så här". Jag blir galen, han vet inte hur mycket jag egentligen gör, jag blir ledsen när han säger sådant till mig. Ibland känns det som om han vill att jag ska vara någon slags hemmafru från 50-talet. Jag kan inte plocka undan målarfärgen eller penslarna eller inslagspappret för jag är inte färdig med det. Jag håller på med att måla tavlor till min släkt i julklapp och vi håller på att slå in julklappar. Så vad gör det att det ligger på ett bord och ser lite stökigt ut, jag är ju mitt uppe i mitt arbete? Det är ju inte bra nog att jag håller på att laga mat till oss, eller att jag har lagat mat till Harry och förberett annanas till vår Tantrakursavslutning, eller att jag har tvättat och tagit en körlektion idag. Fy fan ditt jävla as. Jag blir arg och när han lägger en till kommentar om att vara hemma hela dagarna och inte göra något vettigt så åker glas i golvet. När vi kommer hem efter Tantran så pratar vi inte om något för då vill han sova. Jag kan tycka att det är värt att offra lite sömn för att bli sams igen. Men nä, så dra åt helvete!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte om jag kan hålla mig till de nya reglerna för jag är nog deprimerad, det hade bara blivit skådespeleri av det. Jag har försökt berätta för Sam att jag mår extremt dåligt men jag tror inte att han förstår, eller inser allvaret. Har riktig...

Sam har nu sagt til mig att hans känslor börjar svalna. Om detta förtsätter så är separation ett faktum. Jag vill inte separara jag vill inte att min son ska ha två hem. Jag vill vara en familj. Sam kan inte förändras, han är inte villig att kämpa vi...

Jag är född 88 och min sambo Sam 87. I våras fick vi vårt första barn, en liten pojke Harry. Innan graviditeten var vårt förhållande okej, jag var missnöjd med mycket men kärleken fanns där. Vi ville ha barn och vi satte igång att ha oskyddat sex, tr...